Peace And Love
- Stone Temple Pilots ”Stone Temple Pilots” (Atlantic/Warner)
Stone Temple Pilots är återförenade efter nio års separation. Sångaren och
tillika frontmannen Scott Weiland är tillbaks efter en misslyckad sejour i
Velvet Revolver. I vilken skepnad han befinner sig i nu kan vara osagt, då han
med sitt vilda leverne knappast har gett sig ut för att vara något
svärmorsideal.
STP red på en våg i grungens bakvatten då det begav sig. De levererade hitlåtar,
men blev aldrig riktigt insläppta i finrummet tillsammans med Pearl Jam och
Nirvana (som effektivt hade slagit undan benen på alla pudelrockare). STP åkte
stilla med i 2:a klass kupe´n i hopp om att få en bit av kakan när grungetåget
så småningom saktade in på perrongen.
STP återupplivar med den nya skivan spänningen som fanns i en för länge sedan
förlorad tid och anknyter till slutet 60-talet med sina lättsamma låtar. En
nyans av psykedelisk beröring finns dock vilket ger sig uttryck i texterna där
det underliggande mörkret bidrar med en förtätad stämning.
Solskenspopen åskådliggörs av ”Cinnamon” och ”First Kiss On Mars”. Två små söta
travestier på West Coast Sound där enslinjen pekar så långt tillbaks som till
Byrds och Monkees.
”Dare If You Dare” kunde lika gärna ha platsat tillsammans med ”I Am The Walrus”
när Beatles begav sig ut på picknick med Magical Mystery Tour. ”Hickory
Dichotomy” tassar i fotspåren efter David Bowie och ”Huckleberry Crumble”
stapplar rakt på självaste Marc Bolan.
Låtmaterialet håller en jämn standard och Weiland med sin starka röst lyfter
låtarna ett snäpp på skalan. Om STP blir missförstådda än en gång återstår att
se men de har onekligen gett sig in på en väg som bara är synlig för den som vet
var man skall leta.
Thomas Claesson
