Inte så mycket som sticker ut tempomässigt
- Morrissey ”Swords” (Polydor/Universal)
Engelske sångaren och låtskrivaren Steven Patrick Morrissey är idag en av nutidens största popikoner trots att hans ursprungsroll som frontfigur i popbandet The Smiths upphörde redan under andra halvan av 1980-talet. Som soloartist har Morrissey sedan dess gjort en slingrande karriär, är nu större än någonsin och har blivit ett fenomen som närmast saknar motstycke. Få nu levande artister har en mer hängiven beundrarskara världen runt och få har haft ett så stort kulturellt inflytande. Morrissey är outsidern och underdogen som alla andra outsiders och underdogs kan projicera sina liv på. Detta i kombination med en slagkraftig förmåga att på ett lätt blasérat och mondänt vis trycka pekfingret på livets smärtpunkter har fått Morrissey att bli en slags den moderna tidens Oscar Wilde i popmusik-version. Morrissey är den sortens unika artist som inspirerar författare att få impulser att skriva romaner och andra artister att skapa låtar eller bygga hela karriärer. Inte många har som sådan samma position som Morrissey idag.
Swords är en samling med 18 singel-b-sidor från de tre senaste studioalbumen You Are the Quarry (2004), Ringleader of the Tormentors (2006) och Years of Refusal (2009). Tre album som blivit något av en nytändning för Morrissey, efter ett tidigare uppehåll på sju år från att göra plattor. Att låtaskrivarådran inte har sinat är tydligt med det digra material som presenteras på Swords. (En låt är dock en cover på Bowies ”Drive-In Saturday” från dennes platta Aladdine Sane, 1973.) Som brukligt med b-sidessamlingar varierar låtarna i art och betydelse. Det är dock inte så mycket som sticker ut tempomässigt, det mesta ligger i midtempo och samlat som enhet tenderar materialet att sakna viss dynamik. Men visst finns det låtar som skulle funka som hyfsat bärande i sig, även på ett studioalbum – som t.ex. ”Good Looking Man About Town”, The Never Played Symphonies” och ”Christian Dior”.
Henric Ahlgren
