Inspirerat gitarrspel och mördande sångarkonkurrens
Michael Schenker Group ”My years with UFO” (Ear/Playground)
Så är det dags för något som bara har varit en tidsfråga; Michael Schenker tar kommando över UFO-låtskatten på ett sätt som bara han kan.
Skivsläppet firar att det i år är inte mindre än 50 år sedan (!) som han erbjöds en plats i bandet. Time flies…
En och annan röst har hörts om att My years with UFO bara handlar om att bjuda på skåpmat i ny förpackning. Jag förstår den inställningen, men för den som tar sig tid att lyssna igenom skivan framgår det av Michaels inspirerade gitarrspel att han diggar låtarna skarpt – det är prio ett för undertecknads del.
Men visst är inte allt guld som glimmar. Jag kan störa mig lite på att låtvalet hade kunnat vara aningens ”roligare” och dessutom blir intrycket lätt splittrat med olika gästsångare oavsett röstkvalitet.
Av skivans elva låtar hittar vi i mitten den undersköna balladen Love To Love, som ställer frågan om vad ända in i hela världen Axl Rose gör på dagarna istället för att sjunga och spela in ny musik? Uppenbarligen kan han fortfarande konsten att sjunga innerligt och uttrycksfullt i sin högst personliga stil. Kombinerat med Michaels gitarrspel som är så smakfullt att jag inte finner ord har vi att göra med musikmagi i upp emot åtta minuter. Mäktigt.
Sångarkonkurrensen är mördande med namn som till exempel Joey Tempest, Joe Lynn Turner, Erik Grönwall och den smått överraskande trion Biff Byford, Kai Hansen och Dee Snider.
Axls insats överskuggar samtliga men det är värt att lyfta fram Joey som nästan gör Only You Can Rock Me till sin egen men framför allt Kai Hansen som imponerar rejält i Rock Bottom.
My years with UFO skriver inte historia men bjuder på låtar som är hårdrocksklassiker och motiverar utan tvekan upprepad lyssning.
Det är långt ifrån alla skivor som bjuder på ett så här öppet mål när det gäller att stampa takten, sjunga med och ja givetvis spela luftgitarr.
Magnus Bergström
