Modern metal med uppfinningsrika gitarrslingor
Eyes Wide Open ”And so it begins” (Headbang Entertainment)
Release: 1 september
Året var 2008 när In Flames gav oss A sense of purpose – rena rama smörgåsbordet av modern melodisk (döds)metal. Nu skriver vi 2017 och den naturliga uppföljaren är här. Men istället för go’a göteborgare är det go’a värmlänningar som står bakom fyrpoängaren And so it begins.
Det är för övrigt inte bara de båda bandens musik som är besläktad; skivomslagen av Kristina Kister (Nichtlicht) går i samma snygga drömvärldsstil.
Bakom mikrofonen hittar vi nykomlingen Erik Engstrand, som passar finfint med sin aggressiva stämma som inte så lite drar åt hardcorehållet. Men i hans verktygslåda finns även rensång, som används titt som tätt och bidrar till välbehövlig variation. Tänk en intressant mix av en ung Anders Fridén (In Flames) och Jesse Leach (Killswitch Engage).
Eriks röstresurser används allra bäst i You still are you (bästa låten!) och Conclusion, som båda är skolexempel på när aggressiv och melodisk sång förenas på bästa sätt.
Det ska dock sägas att nyss nämnda hardcoreinslag kan vara något av en vattendelare bland lyssnarna, och då tänker jag i synnerhet på Fist up och dess aggressiva ”gängallsång”. En blivande livefavorit?
Uppfinningsrika gitarrslingor signerade Kristofer Strandberg är det gott om. Inte minst i ”halvballaden” We reached for the sky, som dessutom har en mäkta imponerande klistrig refräng. Välkomponerad låt är bara förnamnet.
Avslutningen med titellåten och dess melankoliska pianospel, plus stråkar (!) som extra krydda, ger en skön känsla i kropp och själ. Den ger dessutom starka vibbar av skräckfilmseftertext.
Vi har att göra med en mycket stark betygsfyra och det är lätt att konstatera att EWO är ett klockrent alternativ för alla som tycker att In Flames (ja jag vet att jag tjatar om dom men vad ska jag göra) har trampat in på fel väg. Med andra ord en kvalitetsstämpel så god som någon.
Den här typen av hårdrock har en mycket stor publik världen över. Frågan är bara när eller om EWO någon gång kommer att befinna sig ”på rätt plats” i det enorma musikflöde som väller över oss alla? Allt annat än ett genombrott på bred front känns fel.
Magnus Bergström
