Noveller från baksidan av det amerikanska vardagslivet
Richmond Fontaine ”You cant go back if there’s nothing to go back to” (Decor/Border)
Egentligen har inte Lasse Winnerbäck så mycket att göra med detta sista album från Richmond Fontaine. Men om han nu har det så låt mig förklara närmare. Låtskrivaren och ledaren för Richmond, Willy Vlautin, skriver bra låtar på många sätt både när det gäller text och musik. Detta gäller även för Lasse W. Det är en sak till som förenar de bägge. De har oerhört tråkiga sångröster, som inte är så nyansrika eller har något större omfång. Toleransen för manlig pratsång är annars ganska hög emellanåt, därom råder ingen tvivel.
Så ett helt album som ändå har en del bra låtar och texter blir i längden svårt att ta in. Dessutom ligger låtarnas tempo ungefär på samma nivå. Texterna är ofta små noveller från baksidan av det amerikanska vardagslivet om alkoholism, arbetslöshet och annat elände.
För något år sedan bildade Willy ett nytt band, Delines med en kvinnlig sångerska. Då kom hans starka låtar fram, melodierna var klarare och fick mer färg. Nu påstår Willy och resten av bandet att detta är deras sista album som Richmond Fontaine eftersom gitarristen numera bor på våra breddgrader, i Danmark. Hoppas The Delines gör comeback för det är Willy Vlautins musikskapande värt.
Bengt Berglind
