Perfekt matchning
Voodoo Hill ”Waterfall” (Frontiers)
Om det händelsevis är någon som inte vet vem Glenn Hughes är vid det här laget
så är det upplagt för en kraftig rynka i pannan. Om däremot en eller annan
undrar vart han tog vägen efter California Breed så titta inte längre än hit.
Hans vapenbroder denna gång är den italienskbördiga gitarristen, signore Dario
Mollo mest känd för sitt samarbete med Tony Martin (ex – Black Sabbaths sångare).
Den stilfulla ’All That Remains’ öppnar albumet med en relativt återhållsam
sånginsats av Hughes. På samma bärande tanke följer den självutnämnda, episka
’Waterfall’ som sprudlar av energi och styrs med bistånd av Hughes gudabenådade
rockstämma till att brisera i ett klimax bortom all sans.
Med en infallsvinkel som tangerar en mer rättfram klassisk hårdrock
återfinns ’Rattle Shake Bone’, ’Karma Go’ och ’Evil Thing’ som alla förstärks av
den starka, omfångsrika rösten och den gitarrdrivna mångfalden.
’Underneath And Down Below’ paraderar i ett suggestivt sakta mak med gäckande
psykedeliska riff. Det är fantastiskt vad en Fender Stratocaster kan åstadkomma
om den bara hamnar i händerna på rätt person.
Till den stora skaran som inte kan få bort refrängen på ’Eldorado’ ur huvudet
kan jag upplysa om att det finns ingen hjälp att hämta här. Tack och lov. På
’Sunflower’ halar Mollo fram några nya tricks ur skjortärmen vilket får mig att
tro att han redan har hittat det fjärde ackordet. När sista låten ’Last Door’
slår igen är jag övertygad om att så är fallet.
Det måste ha varit meningen att Dario Mollo’s mest kreativa period skulle
sammanfalla med en tillgänglig Glenn Hughes. Någon annan förklaring finns inte
att tillgå. Att två giganter serverar elva klassiska hårdrockslåtar på en
silverbricka kan bara inte vara en tillfällighet.
Thomas Claesson
