Friskt blandat och spretigt
- Golden Silvers ”True Romance” (XL Rec/PlayGround)
Golden Silvers är, för mig, ett typiskt band som kan bli hur stora som helst hemma i England men förbli nästan helt okända utanför sitt lilla örike. Hoppas jag har fel, men när jag lyssnar på deras debutalbum ”True Romance”, är det så jag känner.
Lyssna på tredje låten, ”Magic Touch”, visst är det en skön poplåt? Fortsätter de så här, ligger världen öppen för dem. Ja, det är en hyperflört med Beatles men ett; vad är det för fel med det? Två; vad är det för nytt med det?
Deras svaghet är även deras styrka, de blandar rätt så friskt. Kastet från ”Magic Touch” till ”My Love Is a Seed That Doesn’t Grow” är stort, säkert för stort för en del lyssnare. I ”Here Comes The King” är de tillbaka i starka melodier och smakfulla körer. Sedan väljer de att göra ett tvärt kast i en och samma låt, från up-tempo pop till ”fusionkeyboards”. Lyssna på ”Queen Of The 21st Century”, så förstår du vad jag menar. Jag tycker dock det fungerar, även om jag har svårt för företeelsen rent generellt.
”Gör du något du tror på med charm och med glimten i ögat kommer folk att möta det på ett väldigt förlåtande sätt”, sa en någon klok person. Just det är nog nyckeln till att denna, på sätt och vis, hopplöst spretiga skiva klarar sig genom Beatlesflörtar (se ovan + omslaget), Morrisseymelodier och ”Duran Duran keyboards” (lyssna på ”Arrows Of Eros”) och ”fusionkeyboards” (se ovan).
Jag ser redan fram emot uppföljaren. Hoppas de får ligga kvar på sin indielabel, där de är viktiga och säkert får leka sig fram. Trean de får av mig är stark.
PS jag erkänner min enorma barnslighet och säger att sångaren och keyboardistens namn, Gwilym Gold, är grymt ”Sagan Om Ringen-koolt”. Eller hur? DS
Hasse Carlsson
