Vild ångande folkbrygd med doft av medeltid
Hedningarna ”Hedningarna & ” (Hedningarna/Border)
1999 kom Hedningarnas förra skiva ”Karelia” ut! Tretton år senare har nu nästa skiva, ”Hedningarna & ” kommit! Den märkliga titeln har givetvis ett samband med gästartisten på denna skiva – den anonyme och hemlige Philemon Arthur från den lika mystiska och hemliga duon Philemon Arthur & The Dung! Hedningarna & (hemlig artist alltså)!
Mycket känns igen från förr! Tungt, vilt och spretigt och man skulle kunna kalla det hela för folkmusikpunk eller folkmusikprogg med punkattityd, eller något liknande! Inte så mycket schamantechno denna gång dock! Alla härliga och märkliga instrument som finns med ger musiken ett drag av det vilda och otämjda! Hela soundet och konceptet är uppbyggt kring äldre folkmusikinstrument och egna uppfinningar. Man får ibland känslan av att detta är någon slags punkproggig medeltida folkmusikrock som spelas långt ute i skogen, med endast troll, älvor, skogsrån, älgar och rådjur i publiken!
Sångare på just denna skiva är nykomlingen i Hedningarna, Samuel Andersson, samt veteranen Hållbus Totte Mattsson (samt gästartisten Philemon Arthur) och man sjunger rakt igenom på svenska, förutom på de återkommande instrumentala bidragen då. Enstaka sånger på svenska har ju förvisso förekommit även tidigare, men annars har ju Hedningarna tidigare förknippats mycket med kvinnlig finsk karakteristisk runosång, som de båda forna medlemmarna Sanna Kurko-Suonio och Tellu Paulastos stod för.
Den svenska texten på skivan är ofta så banal att den blir riktigt underhållande, men det står ju ganska klart att även sången endast är att betrakta som ett instrument för Hedningarna. Därför behöver man inte bry sig allt för mycket om detta, utan det är bara att acceptera att det låter som det gör och vill man ha djupare och tyngre texter att analysera, så får man helt enkelt lyssna på något annat istället!
Medlemmar i Hedningarna anno 2012 är Anders Norrudde (fiol, moraharpa, basmoraharpa, stråkharpa, svensk säckpipa, sälgflöjt, kohorn och sång), Hållbus Totte Mattson (laptop, hummel, vevlira, mandora, mora–oud och sång), samt Samuel Andersson (laptop, slagbordun, oktavfiol, basmoraharpa, tamburin och sång).
Tre gamla Philemon Arthur & The Dung-nummer, samt ett nytt, är med på skivan, och alla dessa ytterligheter i musiken förenas i en härlig musikalisk samklang! Av de femton olika spåren är ”Tjuren”, ”Morafjälls”, ”Träslöjden”, ”Vem är jag”, ”Mycket vill ha mera”, ”Torget”, ”Hedersmannen”, ”Men va fanken”, och ”Hejsan svejsan” de allra bästa!
Den härligt bluesmunspelsgungande låten ”Hejsan svejsan” med Philemon Arthur på leadsång är ju bara för härlig, trots sin idiotiska nonsenstext, eller kanske just därför! Alla låtar på skivan håller en bra nivå och det finns egentligen inga dåliga låtar på denna skiva, några är bara lite bättre än de andra. Utgångspunkten är då givetvis då att man redan sedan tidigare gillar Hedningarna och deras medeltida urskogspunk försedd med vild folkmusikskrud!
Förmodligen är detta en skiva som man antingen älskar eller hatar! Själv älskar jag denna skiva för att den är så annorlunda!
Roger Skoog
