Trots allt en intressant musikalisk inriktning
The Delta Saints “The Delta Saints” (Dixiefrog/Border)
The Delta Saints härstammar egentligen från Louisiana, men de är numera baserade i Nashville! Men trots Nashvillekopplingen så spelar de inte Nashville-country, utan istället tung bluesbaserad rock med mycket soul. Det man närmare serverar på menyn är en intressant blandning av deltablues, rock och soul med ett bastant groove och frenetiska munspelsslingor!
Själva marknadsför de sin musik som Swamp Blues från Nashville och man skriver bl.a. följande om sin musik: ”The Delta Saints put together Blues, Swamp music, revisited Southern Rock and Funk. They have a strong energy and it seems that they represents quite well a new generation able to bear the torch of bands such as The Allman Brothers or Black Crowes”.
Albumet ”The Delta Saints” är på sätt och vis gruppens fullängdsdebut, trots att det egentligen bara är det bara en sammanslagning av de två tidigare utgivna EP-skivorna: ”Pray On” (minus en låt) samt ”A Bird Called Angola”.
Gillar man tung bluesrock, ibland nästan på gränsen till hårdrock, med mycket bluesgitarr och munspel – ja då är detta något för dig!
Tyvärr så märks det att albumet är ett hopkok av två EP-skivor, för det spretar lite väl mycket och den musikaliska riktningen känns ibland lite vilsen! På något vis så går det också att höra att man har klistrat ihop två olika inspelningssessioner, två olika musikprocesser, två olika skapelser, två olika halvor, till en och samma helhet! Den musikaliska limskarven lyser tyvärr igenom när man lyssnar på detta som en och samma helhet!
Men kan man bara hitta en naturlig musikalisk stabilitet gällande låtar och dess framförande, så kommer nog The Delta Saints låta höra om sig i framtiden! För potentialen finns ju och tung blues, samt hård bluesrock är trots allt en intressant musikalisk inriktning! För mer info om gruppen och deras musik – se även deras hemsida.
Jag ger denna skapelse, trots dess brister, spretighet och bitvis ojämn kvalité, ändå ett godkänt betyg!
Roger Skoog
