Allt blir svart
Everything Went Black ”Cycles Of Light” (Prosthetic/Border)
När man sätter på skivan första gången med ett nytt okänt band har man höga förväntningar att den här skivan ska vara ”the new shit” som man alltid väntat på, sen kommer musiken och ”everything went black”.
Introt bådar något gott, men när det bryter ut i spår 2, känner jag mig först besviken. Och är så i några låtar innan musiken och skriken, som nästan snuddar i primalskrik ibland, vänder mig tillbaka. Det här är hårt och brutalt och blir aldrig MTV sockersött som ofta har varit fallet med de recensionsexemplar jag brukar få.
Skönt att det finns band som inte bara ska vara hårda till en viss gräns och sen ska anpassa sig i mainstreamkulturen. Det är tung skoningslöst riffande, utan att för delen komma in mot crust och annan mindre melodiöst mangel, det här är i gränslandet mellan death metal och skoningslös hardcore. Kanske inte den friska fläkt som jag hade hoppats, men ändå en skiva och ett band som jag kommer återvända till även efter den här recensionen är färdigskriven.
Det hårda manglet som ibland blir doomiskt malande och med skriksången, utan att enligt mig räknas som growl – det här är bara skönt skrik, byts ibland ut mot vackrare tongångar. Det sker inte för ofta så man blir irriterad utan ett par tre gånger under skivan. Vilket naturligt gör de hårda delarna ännu hårdare och bättre. Så på det hela taget är jag nöjd med denna skiva.
Lars Svantesson
