Välkommen till fotbollsläktaren
The Terraces ”The Terraces” (DR2/Sound Pollution)
Det här måste man bara gilla! När jag först såg omslaget, ett par skitiga fotbollsdojor, visste jag nästan exakt vad som väntade. Och oj så rätt jag hade! Förutsägbart ja absolut, men det behöver inte bara vara något negativt. Bandnamnet gör gjorde ju inte saken mindre uppenbar.
Trallande punkrock med refränger som gjorda för läktarkörer med arbetarklass- och fotbollsreferenser. Musiken befinner sig någonstans i gränslandet mellan den klassiska urtypen av punkrock 77-punk och den mer råare Oi!-punken (och en beståndsdel jag inte riktigt kan sätta fingret på vad det är). Kalla mig gärna både dum, enkelspårig och förutsägbar men det är sådant här jag har svårt att inte fullständigt älska trots att det ofta är generaliserat, simpelt och ganska IQ-befriat. Men det är väl sådant här folk behöver höra när vardagen är vimmelkantig och ingen vet varken in eller ut på vardagsproblematiken. Musiken och texterna inom den här genren tenderar till att behandla just den typen av ämnen och The Terraces är inget undantag. Kanske inte det bästa jag hört i den här genren, men helt klart en skön befrielse att dra på skivan koppla in lurarna och bara ta en halvtimme och försvinna iväg. Men som debutskiva står den sig högt och det är bara att hoppas att bandet återkommer med fler skivor i framtiden.
Bästa låten är tredje låten ”25 Years”, trots att jag är inbiten Liverpool-supporter kan jag inte göra annat än att älska låten trots att George Best (Manchester United legendar) omnämns.
Lars Svantesson
