Imponerande vital NWOBHM med Biff & co
Saxon ”Carpe Diem” (Silver Lining/Warner)
Tio låtar utan krusiduller. Välkommen till NWOBHM!
Eller för att vara exakt; en modern tolkning av den musikgenre som älskas av ett oräkneligt antal hårdrockare välden över.
Men för den som lyssnar med inte bara ett öra utan med båda finns ett och annat utöver det vanliga att upptäcka, även om Carpe Diem (Seize The Day) till en början kan framstå som business as usual.
Andy Sneap har som vanligt rattat fram ett klockrent ljud, som även om det emellanåt drar åt det stereotypt modernt kliniska (vilket måhända är svårt att undvika) ändå har den där organiska känslan som är ett måste när Saxon är i farten.
Låttexterna avhandlar allt ifrån historiska till dagsaktuella händelser på jordklotet. Inget som överraskar men det är genomtänkt och välformulerat.
Undertecknad väljer att lyfta fram följande låttrio:
Titellåten är ett skolexempel på att det enkla kan vara det bästa. Lyssna bara hur Biff Byford så enkelt och självklart sjunger Carpe Diem i refrängen. Rutin och hög klass på en och samma gång.
The Pilgrimage kan ses som en uppdaterad Crusader och är faktiskt lika stark, inte minst på grund av att den smått progressiva sidan av Saxon som här tillåts blomma ut.
Remember The Fallen bär starka drag av ett mindre fartfyllt syskon till plattan-i-mattan-klassikern Power And The Glory. Paul Quinn och Doug Scarratt kan konsten att riffa. En blivande konsertfavorit!
Och så blir det ett hedersomnämnande:
Age Of Steam bjuder på ett både lekfullt och uppfinningsrikt trumspel av Nigel Glockler och mina lufttrummor åker fram ögonaböj.
Gå inte över ån för att hämta vatten och så vidare; Saxon vet vad de gör bäst och är uppenbarligen stolta över det. 2022 är de onekligen imponerande vitala – och lär så vara även på scenen när det är dags för det.
Jag känner att jag bara vill skråla mitt godkännande med hjälp av refrängen i en av mina Saxon-favoriter: Let Me Feel Your Power!
Magnus Bergström
