Avsaknad av bra låtmaterial
Dee Snider ”We Are The Ones” (Ear/Playground)
Twisted Sisters ”Stay Hungry” från 1984 är en av de skivor som jag spelat mest. Oj, vad man älskade den plattan. Och oj, vad besviken man blev att bandet aldrig senare kom med något som kunde mäta sig med den, utan allt bara rann ut i sanden med de sista skivorna.
Men bandet har ju funnits kvar i mångas hjärtan och haft en kultrevival på konsertscenerna på senare år, innan slutlig nedläggning. Twisted Sister – denna oäkting till barn som blev till i en mörk gränd en mystisk natt i ett oheligt möte mellan New York Dolls och Kiss.
Det starkaste vapnet hos Twisted Sister var onekligen Dee Snider. Få sångare i band har en sådan pondus, energisk utstrålning och pregnant kraftfull röst som denne. Jag kan tycka att det vore på tiden att fastslå honom, en gång för alla, som en av de absolut starkaste och mest karakteristiska frontmännen i rockhistorien. Dock kanske inte en av de mest subtila och originellaste.
Dee Sniders tredje soloskiva ”We Are the Ones” är inte lika rolig att orda om. Produktionen är modern och drar – både sångmässigt och ljudmässigt – åt sleaze metal-hållet och låter här och var inte helt olik t.ex Hardcore Superstar. I låtsamlingen ingår bland annat två helt poänglösa covers. En cover på Nine Inch Nails ”Head Like A Hole” – samt en låt där Snider gör en cover på sig själv: ”We’re Not Gonna Take It” i balladform till ackompanjemang av en flygel. Suck.
Så mycket mer spännande än så blir det inte. Vilket är synd. För Sniders sång funkar forfarande bra. Behövs bara bättre och intressantare låtar.
Lyssna på: ”We Are the Ones”, ”Rule the World”.
Henric Ahlgren
