Himlen kan vänta
First Signal ”One Step Over The Line” (Frontiers)
Från ett förflutet i Harem Scarem och otaliga soloprojekt återvänder den kanadensiska producenten, sångaren och instrumentalisten Harry Hess till First Signal. Hans stämma med den silkeslena framtoningen kryddad med några stänk av strävhet är som klippt och skuren i dessa sammanhang. Albumet består av elva välproducerade melodier som var och kunde ha varit en sommarplåga på radion om du bara hade hört dom.
Med samma koncept som i schlagervärlden så har ett flertal låtskrivare från när och fjärran bidragit till albumets totala upplevelse. Med svensken Daniel Flores vid mixerbordet tillgodoses så långt som det är möjligt, att drömmar uppfylls och att lyssnaren i lugn och ro kan sväva på små lätta moln i AOR-himlen utan att bli störd.
Titlar som ’Love Run Free’, ’Love Gets Through’ och ’Still Pretending’ avlöser varandra med en sämskskinntorkad och välpolerad yta. Lägg därtill allmänt uppbyggda textverser som endast har till uppgift att ge folket det dom vill ha. Hursomhelst finns det alltid utrymme för talangfulla musiker även om en del av sångerna tycks sakna karaktär.
Om man går lite på djupet och kan unna sig en stund över så ligger ’Minute Of Your Time’ bäst i vågskålen när det melodiösa samfundet nu har avgett sitt löfte. Emellertid är det bara att konstatera en sak: Gränserna mellan melodisk rock och schlager verkar ha suddats ut fullständigt. Det hörs inte minst här och hur skall man annars förklara att den enda konsert som jag var på i somras var Diggiloo med bland andra Lasse Holm?
Thomas Claesson
