Flyger för nära solen
Neal Schon ”So U” (Frontiers/Playground)
Efter att i många herrans år varit på resande fot med Journey provar än en gång
gitarristen Neal Schon sina egna vingar. Vid sin sida har han bassisten Marco
Mendoza som senast var synlig på Sweden Stage under Black Star Riders spelning
på Sweden Rock Festival för ett par år sedan. På en pall strax bakom dem sitter
ytterliggare en Journey-bekant som lystrar till det klingande namnet Deen
Castronovo.
Alla tre bidrar med låtskrivandet och de släpper loss sina röster med de icke
att förglömma inbakade demoniska undertonerna i släptåg. Den inledande åkturen
med ’Take A Ride’ undviker med nöd och näppe den värsta snårskogen. Den virriga
om än bluesiga sången följer inte helt den snitslade stigen, mycket tack vare
sin frånvaro av tydlig melodi och än mindre av refräng.
Titelspåret ’So U’ snirklar sig runt med sina knepigt instuckna poem i hela nio
minuter utan att egentligen komma någon vart. Det var väl ändå inte så en wah-
wah pedal skulle användas. Det stampas ordentligt i jordkällaren under den
intensiva akten ’Shelter’. Här anmodas det att ta betäckning. Inte minst för de
ihållande gitarr-salvorna som får fundamentet att skälva. Det klart bästa spåret
i följe med rockdängan ’Serenity’ som är lätt att ta åt sig.
Jodå, till de mest inbitna Journey-fansen finns också en godbit. Den teatrala
’Love Finds A Way’ lär inte göra någon besviken på det planet. I skarp kontrast
till den instrumentala ’Exotica’ som med sitt jazz fusion-tema leder Neal Schons
flyguppvisning allt för nära solen med lätt brända vingar som följd.
Thomas Claesson
