Modern metal med stor potential
In Flames. Det är det första som slår mig efter bara några sekunders bekantskap med Aftermath. De i mina öron uppenbara inspirationskällorna är In Flames-albumtrippeln Clayman, Reroute to Remain och Soundtrack to Your Escape (2000-2004).
Ljudbilden är klädsamt luftig i modern stil men emellanåt tillåts också aningens köttigare inslag. Om jag fått välja hade det överlag lämnats kvar lite mer skit under naglarna, så att säga.
Värmlänningarna i Eyes Wide Open startade bandet så sent som 2011 och släppte våren 2012 Revelations (ep). Nu är tiden kommen för uppföljaren tillika fullängdsdebuten Aftermath, del två i en planerad trilogi.
Inget lämnas åt slumpen med ett genomtänkt koncept som går som en röd tråd genom hela skapelsen. Det postapokalyptiska temat genomsyrar både texterna och det läckert designade skivomslaget.
Förutom likheten med megapopulära In Flames finns det andra fakta som talar för att Eyes Wide Open är ett band att hålla ögonen på framöver. De har nämligen inte mindre än 15 fan clubs världen över och högvis med Facebook-gillare!
Men musiken är förstås det viktigaste och det är här som jag hör sprickan i bandbygget. Utöver den inledande dubbelmackan Wings of Redemption och Avalanche finns det nämligen inte så mycket som gör att jag hoppar högt i lyssningsfåtöljen,
New World Order och Red är också klart gångbara men sedan tar det stopp, exempelvis i strukturlösa titelspåret Aftermath som jag inte alls är förtjust i. Trots upprepade försök vill inte det övriga materialet fastna på något som helst sätt; varken positivt eller negativt.
Det är ingen tvekan om att Eyes Wide Open är ett framtidsnamn med stor potential. Men för att ta nästa kliv krävs mer originalitet överlag (att sångaren Patrik M. Fahlin ibland sjunger i en megafon räcker inte). En annan viktig detalj som bör åtgärdas till trilogins avslutande del är avsaknaden av variation i låtmaterialet.
Jag vill gärna avsluta en skivrecension i positiva ordalag och det är ett busenkelt jobb den här gången. Wings of Redemption är något av det absolut bästa jag hört i genren – bara att lyssna och njuuuuuuuuuuta.
Magnus Bergström
