Referenser från 70-talsrocken
Jonathan Wilson ”Fanfare” (Bella Union/Border)
Min förtjusning var stor när Jonathan Wilsons första platta Gentle Spirit kom. Jag är inte mindre förtjust nu, för det här är ruskigt bra. Musiken som Jonathan skapar är stor och fluffig, inledning en blandning som om Pink Floyd skulle sväva in i Laurel Canyons västkustmusikvärld.
Arrangemangen rör sig fritt mellan högt och lågt, vitt och brett. Stråkar, saxofoner, flöjter och gitarrer och drivor av stämsång med stänk av Eagles, CSN&Y och America, om nån nu kommer ihåg dom. Fanfare är ett album där gränserna mellan de olika spåren vävs samman till en gigantisk, flummig LA-dröm med massor av referenser från den sjuttiotalsrock som härjade där. Nu är ljudet uppdaterat till fullo och det är bara att ta en musikalisk tripp och njuta.
Jonathan Wilson har länge omgett sig med lekkamrater som Jackson Browne och Tom Petty. Flera av dom finns med som musiker och sångare, men det är Jonathan Wilson som framstår som den stora kommande artist han är. Groovy !
Bengt Berglind
