Tummen upp
Gyllene Tider “Dags att tänka på refrängen” (Capitol/EMI)
1978 gjorde Gyllene Tider sin skivdebut med en femlåtars-EP (den så kallade Billy-EP:n) som innehöll alster som ”Pornografi – M – Billy – Rembrandt” och ” När alla vännerna gått hem”! Denna skiva gjorde dock inget större väsen av sig när den kom och 1979 släppte man så singeln ”Himmel No 7/ Flickorna på TV2”. Tanken från början var att låten ”Himmel No 7” skulle bli den stora hitlåten, men när radions P3 istället började spela B-sidan, men den lite småfräcka ”Flickorna på TV2”, så blev detta istället den stora genombrottslåten.
Personligen var jag ingen större Gyllene Tider-fan under deras storhetstid i början av 1980-talet, visst gillade man väl några låtar här och där, men inte så mycket mer egentligen!
I mitten av åttiotalet, tackar sedan Gyllene Tider för sig och Per Gessle går vidare i karriären med Roxette, där han skördar nya stora framgångar. Gyllene Tider vilade sedan fram tills 1995, då man släppte hitlåten ”Det är över nu”, som man sedan följde upp med ett återtåg. Sedan dröjde det ända tills 2004, innan man åter samlade styrkorna och släppte albumet ”Finn fem fel”, samt åkte på en turné.
Men nu har det åter gått nio långa år och många trodde kanske att Gyllene Tider hade krupit in under nostalgins mjuka poptäcke för gott? Men så var inte fallet!
Den 24 april 2013 släppte Gyllene Tider ett nytt album med tolv nyskrivna poplåtar och det nya albumet, ”Dags att tänka på refrängen”, ger efter några genomlyssningar faktiskt ett bestående positivt intryck! Man får en rejäl dos pop i upptempo, och ett signum i musiken är ju den envetna farfisaorgel som genomsyrar låtarna! Per Gessles röst injicerar även låtarna med en märklig touch av fräsch och ungdomlig energi (hur detta nu gick till?)! Skivan innehåller även en helt otippad instrumental-låt, ”Knallpulver”, som man river av i sann spagettiwesterstil med stort Morricone-stuk (väldigt otippat, överraskande, intressant men… bra)!
Gyllene Tider har mognat, både som individer och som grupp. Musikaliskt låter anrättningen lite som en flytande blandning av glamrock a la sjuttiotal, klassiska toner av Gyllene Tider och Gessles soloprojekt ”Son of a the plumber”! Det hela känns både bekant och invant, samtidigt som det också känns fräscht och spännande! Det hörs verkligen att gubbarna tycker att det är roligt att spela tillsammans igen!
Den första låten som spelades in var just den blivande öppningslåten på albumet, ”Det blir aldrig som man tänkt sej”, en gammal Gyllene-favorit som med refrängtexten ”Är det jag som är kär i dig som är kär i mig som är kär i dig” var en av många uppnosiga kandidater till Gyllene Tiders debutalbum. Men i slutändan blev konkurrensen från låtar som ”Flickorna på TV2”, ”Ska vi älska, så ska vi älska till Buddy Holly” och ”(Dansar inte lika bra som) Sjömän” för svår. Med uppdaterad text, ny refräng och nytt arrangemang blev ”Det blir aldrig som man tänkt sej” istället något av en katalysator för hela inspelningen av Gyllene Tiders 2013-comeback. När slutackordet efter denna inledande energiurladdning hade ringt ut vände sig de fem gamla kompisarna mot varandra och bara log. Måttstocken var satt!
”I efterhand är det ingen som vet var energin och kraften kommer ifrån när man räknar in och kör igång efter så många års uppehåll. Det bara händer och det enda man kan göra är att åka med”, säger gitarristen Mats ”MP” Persson.
”Det värsta som hade kunnat kunna hända hade ju varit om vi hade försökt göra en mogen 50-åringsversion av Gyllene Tider. Det roliga med oss är ju klacksparksmentaliteten, alla konstiga rim, ”MP”:s udda gitarriff och Fritzons aviga orgelslingor. Hur gamla vi än blir så kommer vi från new wave-tiden. Så att öppna med denna sköna gamla replokalsfavorit kändes lite som en hyllning till oss själva. Jag tycker att ”Dags att tänka på refrängen” är precis lika självklar som första Gyllene-plattan eller ”Moderna tider”. Och för mig är det nog viktigare att få ett erkännande för det än att den säljer mycket”, säger Per Gessle.
Jag gillar faktiskt denna comeback-skiva och ger ärligt tummen upp för denna popskiva. Den är värd att lyssna på och den känns ju nästan som ett givet album inför sommaren 2013! Den får 3,5 poäng av mig och detta skäms jag faktiskt inte ett dugg för!
Det är fortfarande gyllene tider för Fritzon, Gessle, Herrlin, MP och Micke Syd och det blir säkert någon mer refräng från grabbarna innan ridån går ner för gott! För vem vet vad som kan hända om nio år, våren och sommaren år 2022?
Roger Skoog
