En bra bit kvar till toppen
Annie Keating ”For Keeps” (Andy Childs) 
Amelia Curran ”Spectators” (Rootsy/Warner) 
I den kvinnliga elitserie som existerar i min musikvärld härskar Emmylou Harris, Rosanne Cash, Lucinda Williams, Joni Mitchell och Allison Krauss. Finns det några utmanare på gång så kan man alltid nämna Tift Merrit, Rumer och Caitlin Rose.
De båda utmanarna Annie och Amelia har denna gång en bra bit kvar till toppen. Kanske kvalar de in till division ett, om vi nu ska bedöma det hela med sporttermer.
Annies For Keeps har en mer rockig attityd där trummorna ligger långt fram i ljudbilden för att befästa detta. Hon sjunger avspänt och lite slängigt som en ung Lucinda Williams stundtals. Det bästa exemplet på detta är inledningsspåret Storm Warning. Men sen händer det inte så mycket. Det kommer ballader, rockcountry och en underlig rockfunkinspirerad låt och det hela avslutas med en OK version av Nisse Ungs Cowgirl in the sand.
Amelias Spectators har inslag av modern folkmusik. Albumet har ett lugnare och ibland allvarligare tonläge som förstärks med mollaktiga stråkar, akustiska gitarrer och stillsamma blåsfigurer. Amelia sjunger med en inneboende harmoni som kluckar stillsamt i örongången. Men frågan är om det inte blir för snällt och finstilt emellanåt. Melodierna finns där men är något svåråtkomliga.
Ska du vidare i Amelia Currans musikvärld så rekommenderas ett aktivt lyssnade. Annie Keating får komma igen med något bättre för att övertyga.
Bengt Berglind
