Vacker melankoli
Katatonia ”Dead End Kings” (Peaceville/Playground)
Nordiskt vemod sedan 1991, med enstaka ”ljusa” inslag. En beskrivning så god som någon av hur Katatonia låter.
Ovan nämnda vemod är en känsla som genomsyrar i stort sett hela Dead End Kings. Det kan tillskrivas de melankoliska tongångarna med gothtouch, men framför allt sångaren Jonas Renkse och hans ledsamma och närmast hypnotiserande tonläge.
Men även texterna bidrar till mörkret med exempelvis följande rader i (i övrigt spröda och förhållandevis ”ljusa”) Hypnone: ”My day is done. I love the sound of no one coming
by. Tomb beneath the trees…”
Skivans låthöjdpunkt är avslutande Dead Letters med sin perfekt avvägd mix av tyngd och melodi. Dessutom är den kryddad med proggiga inslag som piggar upp.
Det är just sistnämnda inslag som får mig att inse varför jag inte kan ge skivan ett högre betyg; det mesta smälter samman till en helhet utan tydliga toppar.
Till sist måste det poängteras att för maximal känsla är det hörlurar som gäller. För du vill väl ge mörkret en chans att breda ut sig ordentligt nu när hösten är här…?
Magnus Bergström
