Richard är en fena på vad han än gör
Richard Hawley ”Standing at the Sky’s Edge” (Mute/EMI)
När man vetat fly undan vardagen mer än vanligt har det varit skönt att plocka fram Richard Haawleys tidigare album, speciellt Lady Bridge och Coolers Corner med sitt storartade panoramasound, där Richards oftast trygga barytonstämma härskar som en nutida crooner. Men det var då …
Idag på Standing… pendlar mer musiken mellan himmel och helvete eller stiltje och full känslostorm. Rösten är intakt men inramningen har förändrats drastiskt.
Ljudbilden är fortfarande stor och mäktig, men nu med tunga gitarrmattor, massiva körer och sångstämmor och flera kubikmeter larmig elektronik.
She Brings The Sunlight är en suverän rocklåt med stora gitarrer i en nutida psykedelisk inramning. Down In The Woods är nästa exempel på Richards tunga låtartilleri med fasförskjutningar i framkanten.
Men allt har inte förändrats. Seek It, Stare At The Sun och The Woods Colliers Grave är lugnare uppbyggda , sfäriska och midnattsblå.
Här finns alltså något för den som gillar den tidiga croonern Richard Hewley, men lika mycket för den som tycker att
det nu är dags att dra upp reglagen till elva och ge järnet.
Sen är det bara att konstatera att den gode Richard Hawley är en fena på vad han än gör.
Bengt Berglind
