Gräver sina egna musikfåror
Philip Sayce ”Steamroller” (Provogue/Mascot/Border)
Det är inte många med fallenhet för musik som har sin härkomst från Wales.
Fyrljuset sveper om än numera med fladdrande sken mot Tom (Tjuren från Wales)
Jones, som på sin tid genom ett slag med trollspöet och tack vare sin
naturbegåvning undvek kolgruvans mörka schakt.
På ”Steamroller” finns ingen ’Sex Bomb’ eller ’Delilah’, men den begåvade mr
Sayce bördig från Aberystwyth, använder sin idérikedom och trollar fram både
’The Bull’ och ’Marigold’. Den förra med en frustrerande frenesi som gränsar
till desperation och den senare i kärlekskrank trånande stilla lunk.
Om man liksom mig själv föredrar den traditionella bluesrocken där byggklossarna
ligger prydligt staplade enligt ett fastställt mönster, så kan upplevelsen här
vara svår att smälta. Det är egentligen inte så mycket blues som åstadkoms utan
mera experimenterande rock. Ett skapande som ibland går till ytterligheter.
Med grupper som ’Rival Sons’ och ’The Black Keys’ i färskt minne är även Philip
Sayce ett utslag av den nya generationens rockvåg. Han är en duktig sångare och
gitarrist den gode walesaren, men dribblandet med britpop, soul och funk ger
ingen ro. Den hjärtknipande ’Holding On’ med söderns hetta och influenser
ingraverade visar dock att man alltid hittar det man letar efter, även om man
denna gång fick gräva något djupare.
Thomas Claesson
