Mogen rock and roll med hjärta och hjärna
Europe ”Bag Of Bones” (Gain/Sony)
Den första tanke som slog mig när jag premiärlyssnat igenom Bag Of Bones var: det här är mogen rock and roll gjord med med hjärta och hjärna.Vibbar av rockgiganter som Led Zeppelin och Deep Purple bubblar hela tiden under ytan och det går nästan att ta på 70-talskänslan.
Härligt tunggungande Not Supposed To Sing The Blues med en text som innehåller referenser till sångaren Joey Tempests egen musikuppväxt är i mina öron skivans bästa låt. Och flera läckra gitarrsolon av John Norum kryddar den ytterligare.
En annan låtgoding är Firebox i vilken keyboardisten Mic Michaeli gör ett mycket bra jobb med finfina ”ljudmattor”. Ytterligare en plusfaktor är Joeys mycket inspirerade sånginsats.
Sistnämnnda plusfaktor (läs sånginsats) går igen i titelspåret Bag Of Bones där också John Norum briljerar med att varva akustiskt och elektriskt på ett smakfullt sätt.
Stillsamma och textmässigt lätt sentimentala avslutningen Bring It All Home avrundar anrättningen på ett smakfullt sätt och lämnar en god eftersmak.Mindre imponerad är jag av inledande Riches To Rags som känns – för att vara en öppningslåt – förvånansvärt seg och oinspirerad, det händer liksom ingenting i den. Det är dock värt att notera att det är den enda egentliga låtinvändning jag har.
Originalitet saknas i princip helt och hållet på Bag Of Bones, men det är inget som stör när det som här framförs så otroligt proffsigt. Ironiskt nog är det ändå proffsigheten (löjligt meriterade Kevin Shirley har producerat) som lägger ett krokben för att skivan ska få ett högre betyg: det låter helt enkelt för snyggt. Lite mer ”organisk skit” i ljudbilden hade inte skadat.
Det går dock inte att blunda för att det här mycket väl kan vara det bästa som Europe hittills har spelat in. Känslan är att det här handlar om en skiva som kommer att växa mer och mer för varje lyssning och det är alltid ett gott tecken.
Och för den som undrar: det finns inte ett endaste spår av pudelhårdrock i 2012 års version av Europe. Det är rock and roll until you drop som gäller.
Magnus Bergström
