David Urwitz levererar thirty something-rock
David Urwitz ”Ta mig någonstans där solen skiner” (Alvy Singer/Border)
Jag har hyllat hans tidigare alster genom åren. Senast var för några år sedan när Så långt det är möjligt kom. Men hans starkaste skiva är fortfarande Undrar om det syns, med radiodängan ”För din skull”. Där tenderade han att flirta med Lars Winnerbäck-rocken, överlag drar det mer åt det vuxna, trygga LeMarc hållet. Det är lätt att namedroppa i sådana här sammanhang, när det är en relativt ny artist för den stora massan. Tidigare har han samarbetat med Anna Maria Espinosa, som finns med på duetten ”Det kanske var så”.
Urwitz tidigare skivor har sålt över 10.000 exemplar. Han har en trogen publik som köper skivor och generellt verkar musikjournalister tycka om honom – skivorna snittar 3,0 i medelbetyg genom åren bland Sveriges diverse tidningar.
Nu blottar han strupen igen med nya albumet ”Ta mig någonstans där solen skiner”. Första singeln ”Kasta sten” togs emot väl. Där hör vi också sångfågeln Irma Schultz Keller. Lika väl togs andra singeln ”Fråga någon som vet” emot.
Trollhättesonen har en trygg och lugn röst. En röst som man vill ha godnattsagor läst av. Ta mig någonstans där solen skiner är ingen lättsmält historia. Det krävs några lyssningar. ”Rädda Världen” (New England) är en riktigt svängig historia som Billy Bragg är upphovsman till. Nya albumet innehåller självklara melodier och en stabil produktion. Det är förmodligen det som gör att fler hittar fram till denne trygge och helylle som skriver texter till oss som är thirty something.
Mattias Ransfeldt
