Man vet vad man får
Lacuna Coil ”Dark Adrenaline” (Century Media/EMI)
I butik: 25 jan
Lacuna Coil är ett italienskt goth/rock/metal-band som bildades i Milano redan 1994 och i början av karriären var man kända under namn som Sleep of Right och Ethereal.
Lacuna Coil består idag av de sex medlemmarna Cristina Scabbia (kvinnlig ”lead” sång), Andrea Ferro (manlig ”lead” sång), Cristiano Migliore (gitarr), Marco Biazzi (gitarr), Marco Coti Zelati (bas/keyboard) och Cristiano Mozzati (trummor). De har sedan de bildades gett ut fem studioalbum och två EP-skivor (medium play), varav det senaste albumet, ”Shallow Life”, kom ut 2009. Deras musik är inspirerad av det gotiska bildspråket och man använder sig av melodiska gitarrslingor, samt skiftar mellan ljus sång (Cristina) och mörk sång (Andrea). Man har även ibland vissa inslag av mer poppiga toner i musiken, fast då inflätat i de normala ljudkulisserna, där rock, hårdrock och metall regerar. Men man har tack och lov hoppat över de obligatoriska insticken av (onödigt) growl som många andra musikalisk besläktade grupper och branschkollegor tillämpar.
Lacuna Coil säger själva att de är inspirerade av Paradise Lost, Tiamat, Septic Flesh och Type O Negative! Men trots gruppens inspirationskällor, så ska man nog för att kunna gilla Lacuna Coil till fullo, helst också gilla musikakter som t.ex. Sirenia, Evanscense, Nightwish och jämförbar musik! Själv är jag ett inbitet och hängivet Lacuna fan som i princip gillar allt de ger ut! Deras blandning av mörkt och ljust, hårt och mjukt, omväxlande kvinnlig och manlig sång, hårda gitarrer och keyboard gör ju att de, trots att de påminner om andra grupper, ändå har sitt eget signum i både stil och utförande! Man hör direkt att det är det är de som spelar!
På denna nya skiva finns även en mycket intressant tolkning av R.E.M: s gamla slagdänga, ”Loosing My Religion”, som i Lacuna Coil’s version låter mycket mer som Lacuna än R.E.M. Man har förvisso gjort någon enstaka cover tidigare, och ett exempel är ju Depeche Mode-låten ”Enjoy The Silence” som man gjorde en intressant version av på albumet ”Karmacode” som kom 2006!
På “Dark Adrenaline” låter det som vanligt och man vet vad man får och man behöver aldrig bli besviken på italienarna. Producent på detta album, förutom Lacuna Coil själva, är Don Gilmore (Linkin Park, Bullet For My Valentine, Duran Duran, April Lavigne)! Man kan inte ta miste på det inarbetade och patenterade Lacuna-soundet och jag tycker nog att detta är ett väldigt potent och bra album, på alla sätt och vis! Hårda metallspår, varvad med melodisk och mörk gothtyngd rock!
Men gillar man inte ett musikaliskt arbetssätt som innebär att man flätar ihop tre-fyra olika musikuttryck i en och samma låt, ja då är detta nog inte rätt recept! För Lacuna Coil är lite av den hårda musikens blandgodispåse!
Men trots detta är det de hårdaste låtarna på albumet som också är de bästa, även om en oinvigd lyssnare kanske tycker att allt nästan låter likadant!
Bäst på albumet är låtarna ”Trip the darkness”, ”Against you”, ”Upsidedown” och ”Intoxicated”, sämst är skivans längsta (och även segaste) spår, ”My spirit”, som inte riktigt håller måttet, trots ett långt och pampigt outro!
Skivans joker och utropstecken får bli coverversionen av den gamla hitlåten ”Losing my religion”! Ett musikstycke som blir en mycket intressant och behaglig skapelse när den ikläder sig Lacuna Coil-skruden!
För mer info, se Lacuna Coil:s webbsida lacunacoil.it
I min värld är detta ett mycket bra album, men så är jag också ett Lacuna Coil-freak ända ut i fingerspetsarna!
Benissimo, Lacuna Coil, Benissimo!
Roger Skoog
