nyaskivor.se

Blandade Artister ”Så Mycket Bättre – Säsong 2” (Universal)

Detta är samlingsalbumet från TV4:s succéprogram, ”Så mycket bättre”, vars andra säsong sändes åtta lördagar i TV4 under perioden 30/10 – 17/12-2011!  I årets säsong medverkade en stor grädda av den svenska musikeliten, såsom Tomas Ledin, Eva Dahlgren, Jason ”Timbuktu” Diakité, Lena Philipsson, Martin ”E-Type” Eriksson, Laleh Pourkarim samt Mikael Wiehe.

Dessa artister bodde tillsammans på Gotland under en dryg veckas tid i somras och i varje TV-program fick en av artisterna äran att vara dagens huvudperson, där han eller hon sedan fick bestämma hela dagens upplägg och aktiviteter. När de sedan samlades för lunch respektive middag, blev det då tillfälle för de andra artisterna att framföra sina unika tolkningar av huvudpersonens låtar. Det är dock lite trist att urvalet på denna skiva till sist endast blir 21 låtar, men man har nog trots detta troligtvis ändå fått med det mesta av det bästa, även om det optimala givetvis hade varit att släppa det hela som en dubbel-cd med 35 eller 42 låtar istället! Men man kan ju inte få allt här i världen!

Jag har sett vartenda avsnitt av denna serie, lyssnat och imponerats stort av artisternas förmåga att hitta nya infallsvinklar, nyanser och dimensioner av låtarna i sina tolkningar! I programmet så var det nog Laleh som imponerade mest, men även Lena PH, Mikael Wiehe och E-Type gjorde bättre ifrån sig än väntat. Men den som hade svårast av alla att hitta ut från sin egen lilla artistbubbla var nog Eva Dahlgren!

När det gäller samlingsalbumet ”Så mycket bättre- Säsong 2” har varje artist endast fått framföra tre av sina tolkningar (av sju möjliga), och eventuella plumpar i protokollet borde därför redan vara bortsopade! Eller? Om detta får väl skivköparna själva tycka till om där hemma, och smaken är ju som sagt…!

Men här kommer i alla fall min egen tolkning och poängsättning av samtliga 21 bidrag på skivan! Kom igen, för nu kör vi så det ryker…!

Lena Philipsson

– ”Live tomorrow” (Laleh): 

Lena PH får 4,5 poäng (med mersmak) av mig! För detta är en klockren disco-pop-schlagerlåt i Lena PH:s framförande! En given låt att dansa till på diskoteken i vinter! Kanonlåt som kommer att leva även i morgon, jag gillar denna version!

– ”Vem kan man lita på?” (M. Wiehe): 

Denna låt får 4,0–4,5 i betyg av mig för en tolkning som formar en distinkt, men skör, musikalisk triangel mellan PH, Hoola och EBBA! En dansant pop-punk pärla som förmodligen kommer att tolkas vidare i diverse punkkretsar framgent! Men detta är inte punk, detta är pop-punk och det hela är väldigt bra! Men det gäller att tänka nytt, tänka annorlunda och ha ett öppet sinne för då tycker man att detta är j*vligt bra! Vem kan man lita på? Jo, i detta fall – Lena Philipsson!

– ”Sensuella Isabella” (Ledin):

Denna skapelse får runt 3,0–3,5 i poäng av mig! Låten har jag alltid gillat, men denna version är ju faktiskt sämre än originalet, men ändå väldigt bra och låter precis så som det skulle ha låtit om det hade varit Lena PH som hade gjort den från första början!

(Lena PH växer verkligen då hon tolkar andra artisters låtar och hon plockar i detta sammanhang verkligen fram ett annat och högre PH-värde än vad vi är vana vid, och då blir det bara så mycket bättre i de flesta fall! Imponerande och PHantastiskt Lena!)

Tomas Ledin

– ”Gott folk” (Timbuktu):

Detta är en fin och medryckande tolkning av Ledin som gör en Timbuktu-låt! En skicklig tolkning och låten har Lediniserats på ett naturligt och skickligt sätt. Jag ger denna låt 4,0 poäng och säger: Gott folk – Svensktoppen nästa!

– “Set the world on fire” (E-Type):

Denna låt får runt 3,0–3,5 i poäng! En seriös tolkning som låter som om Ledin sjunger E-Type, vilket han också gör! Han sätter världen i brand och sedan är det inte så mycket mer med detta egentligen!

– ”Dansa i neon” (Lena PH):

En låt som också får 3,0–3,5 i poäng och det låter ungefär som man skulle kunna förvänta sig att det skulle låta! Bra men ändå utan det där lilla extra!

(Tomas Ledin är normalt artistvärldens version av Volvo! Trygg, säker och pålitlig utan några större överraskningar! Men i detta sammanhang har han kopplat på turbon, fällt ner cabben och gasat på utan påkopplat säkerhetsbälte! Tar lite mer risker, vågar lite mer, får till lite mer däckskrik i kurvorna. Det blir oftast ett bra resultat även musikaliskt när man satsar lite extra ibland, bra gjort Tomas!)

Mikael Wiehe

– ”Om igen” (Lena PH): 

Mikael Wiehe gör en Lena PH så att det låter som ett original från Wiehe själv, samtidigt som det doftar lite Neil Young om det hela. En stark 4,0 poängare är denna låt värd! Imponerande med härligt munspelskomp och allt!  Snälla en gång till, om igen!

– ”Han tuggar kex” (Laleh):

En intressant tolkning som tyvärr tappar lite tempo ibland, då låten börjar spreta lite för mycket i samband med att Mikael börjar tugga lite väl mycket på kexen. Det får bli runt 2,5–3,0 i poäng och det hela ligger på gränsen till ett godkänt betyg!

– ”Jag ropar ditt namn” (E-Type):

 Mikael Wiehe tolkar E-Types ”Calling your name” på svenska och lyckas få till en medryckande låt med både dragspel och fiol, men det gungar bra på Wiehe-vis och det hela blir lite som ett intressant musikalisk Kinderägg som hamnar någonstans runt 3,5- 4,0 i poäng! Men inte ropar han på Martin Eriksson eller E-Type en enda gång i låten, trots att han påstår det flera gånger i refrängen, märkligt!

(Mikael Wiehe är ju självklart en sur, tvär och butter vänsteraktivist! Ja, det kanske vad man kunde tro om man inte visste bättre! Men här tittar en busig och glad Mikael Wiehe fram och gör glada och trevliga tolkningar av andras musik! Farbrorn rockar ju fett! Jag är enormt positivt överraskad, tack Mikael för dina bidrag! Hoola hoola!)

Laleh

– ”Ängeln i rummet” (Dahlgren):

Laleh har ju en unik förmåga att göra om alla tolkade låtar till sina alldeles egna alster. Denna låt ger jag runt 3,5–4,0 i poäng, men den är lite svår att bedöma! Men gillar man Laleh så är den kanon och gillar man både Laleh och Eva Dahlgren, så åker säkert flaggan i topp direkt!  Men det är ju Laleh som är en musikalisk ängel bakom mikrofonen där i rummet!

– ”Just nu” (Ledin):

Jag har alltid gillat denna låt, men när Laleh tolkar denna kreation, skapar hon ytterligare en dimension där låten får utvecklas till ytterligare en nivå! Ledins gamla paradlåt blir i Laleh musikaliska kvantfysikvärld ett nytt och spännande mästerverk och därför ger jag Laleh en klockren 5,0 poängare för denna enastående tolkning! 

– “Here I go again” (E-Type):

Laleh kör en E-Type låt! Hastigheten har saktats ner till en A-traktors nivå, men i Lalehs musikaliska universum är det inte något negativt, för det passar henne så bra! Men låten blir ju i detta fall helt annorlunda och eftersom jag gillar originalet så pass mycket så blir det svårt att få till ett vettigt betyg! Men detta är ju trots allt en ganska så hyfsad version, inte bra, inte dålig! Runt 3,0–3,5 i betyg blir det i alla fall!

(Laleh är en musikalisk trollkvinna som skapar nya, egna melodier, inuti de låtar hon får tolka! Detta är nästan som någon sorts musikalisk kvantfysik och det är ju egentligen ingen som riktigt begriper hur hon lyckas få ihop det! Suveränt, briljant och djupt imponerande är det i alla fall!)

Eva Dahlgren

– ”Never Again” (Ledin):

Detta är en av de få låtarna på skivan som jag faktiskt inte gillar överhuvudtaget. Fint sjunget och en helt okej tolkning av en låt som egentligen aldrig har berört mig speciellt mycket! Ledin gjorde i originalets version en hyfsad insats, men denna tolkning är dock i mina öron en ganska så oinspirerad och ointressant upplevelse som aldrig lyfter! Det blir bara 2,0 i poäng för denna sega låttolkning! (Sorry Eva! – jag ska aldrig igen skriva så igen!)

– ”Strö lite socker på mej” (Timbuktu):

Eva Dahlgren gör en Timbuktu-låt! Kan det bli något annat än en katastrof, månne? Jag måste faktiskt böja lite på mitt huvud i respekt för Eva, för detta är både innovativt och intressant till stora delar, och även om det där lilla extra saknas i nästan hela låten, så är det värt 3,5 i poäng för allt socker som faktiskt strös över Eva i denna låt!

– “Standing in my rain” (Lena PH):

Vad ska man säga om denna tolkning? Återigen en bra och skicklig tolkning som till stora delar saknar det lilla extra, det håller inte riktigt ihop och lyfter aldrig riktigt på allvar. Jag landar det hela i ett regnväder som ligger ungefär någonstans mellan 3,0 och 3,5 på nederbördsskalan!

(Eva Dahlgren är i mina öron den svagaste länken i denna samling, och tyvärr kopplar hon ofta på en själslös autopilot i många av sina framföranden. Man måste ju ibland kunna öppna upp och bjuda på sig själv också! Fint, vackert, sprött, men ofta också väldigt tråkigt och själslöst som helhet!)

Timbuktu

– ”Kamoflage” (Laleh):

Svårt att bedöma detta bidrag, eftersom jag alltid har haft lite svårt för rapmusik, detta är ju förvisso mer sång än rap, men ändå! Lalehs låt ”Invisible” har på Jasons svenska tolkning fått hetta ”Kamoflage” och det gungar ju gott, men kanske har han kamouflerat låten lite väl långt bort ifrån originalet? Detta är nog bara en 3,0 poängare, trots allt!

– ”Flickan och kråkan” (Wiehe):

Jason och Mikael var ju som två gamla kompisar i TV-serien, och i denna Wiehe-tolkning har Timbuktu satt sig som en hip-hop smäck på Wiehes progghjässa. Timbuktu har hittat en unik parallellversion av denna låt och finns det mer än en optimal version av denna låt, så är detta en av dem! Jag tycker att denna version både har fångat originalet på ett skickligt sätt, samt tillfört nytt rytmiskt blod genom Jasons fina (rap-fria) sång! Kan man äta kakan och ändå ha den kvar? Ja, Jason ”Timbuktu” Diakité kan tydligen det! Pang! Det blir 5,0 poäng!

– ”Kom och håll om mig” (Dahlgren):

Detta låter precis som det skulle göra om Timbuktu nu skulle framföra en Eva Dahlgren-låt, och eftersom det är precis det han gör, så låter det också precis som man trodde att det skulle göra! Det blir därför ingen speciellt hög puls av detta framförande! Runt 2,0–2,5 i poäng ger jag denna skapelse, och trots Timbuktus vädjan om att bli omhållen, så blir det ingen kram denna gång!

(Jason skrattade och var glad i hela TV-serien och verkar vara en riktig trevlig prick! Bortsett från några få låtar har jag tidigare aldrig brytt mig speciellt mycket om Timbuktu. De låtar som finns på denna skiva kanske inte heller direkt matchar mina personliga kriterier till fullo, bortsett från den magnifika Wiehe-tolkningen! Men som helhet så får Jason trots allt tummen upp från mig. Han är ju en skön kille som ändå levererar utifrån sina egna föresättningar på ett ypperligt sätt)

E-Type

– ”Titanic (andraklasspassagerarens sista sång)” (Wiehe):

Hur ska detta gå? En skön europop-disco-hippie som sjunger en låt av en gammal go’ proggare! En Ska-version av låten var dock väldigt otippat, både som tolkning och som ett E-Type framförande! Är det bra eller bara annorlunda? Jag tycker nog att det både är bra och annorlunda, och det blir runt 3,0–3,5 i poäng för detta oväntade grepp! För oväntat var det verkligen, men isbergen håller sig trots allt på behörigt avstånd, och låten gungar hela tiden på musikens vågor utan någon direkt risk för en förestående förlisning!

 – ”Det löser sej” (Timbuktu):

Detta passar ganska så bra ihop, E-Type med någon slags eurodiscorap, i en låt av Timbuktu! Känns nästan som om Martin hade kunnat göra denna låt redan från början och det är ju ett bra betyg. Detta känns mysigt och är värt 3,0–3,5 i betyg! Jovisst, det löser sig ju alltid till slut!

– ”Jag är Gud” (Dahlgren):

Kanske är Martin ”E-Type” Eriksson en Gud? Han har i alla fall lyckats hitta själen i låten, vårdat originalstrukturen och ändå fått in en stor E-Type-feeling i framförandet! Denna version får även mitt långa hår att långsamt bölja fram och tillbaka i ett lugnt och ödmjukt headbangande! Denna låt kanske inte är allsmäktig i musikens ljuva himmel, men den regerar ändå fett under sina tre minuter! Betyg 5,0! Jag böjer ödmjukt mitt huvud inför europopdiscogudens musikaliska mästertolkning!

(Jag kanske är en av de få här i Sverige som öppet vågar erkänna att jag gillar E-Types musik! Han verkar även vara en oerhört ödmjukt och trevlig person på alla sätt och vis, men hur är det nu med kvalitéerna hos dessa tre bidrag. Jo, det blir två godkända och en fullträff! Jag tycker nog att Martin har levererat på mer än en acceptabel nivå! Jag lyfter därför på min vikinghjälm för Martin ”E-Type” Eriksson.)

Skivan låter faktiskt så mycket bättre än vad man först kan tro! Som helhet får den en också fyra i betyg av mig! Köp den nu, den är en blivande klassiker, jag lovar!

Roger Skoog