Snabb och tung deathcore
Suicide Silence ”The Black Crown” (Century Media/EMI)
Så här ska deathcore låta! Redan i första låten Slaves to substance visar Suicide Silence att de är ett toppnamn i genren: massor av aggressivitet blandas med finfina thrashvibbar á la Machine Head (jag tänker då på gitarrspelet). Och jisses så gött låten varierar mellan snabbt och tungt.
Andra starka låtar är tunggungande O.C.D med sin klockrena refräng och skivans kronjuvel; Korn-covern Witness the addiction som tolkas med finess och det är bara att tacka för underhållningen.
Men allt är inte lika bra för det finns blekare låtar som Cross-eyed Catastrophe och Smashed. Men tur då att avslutande Cancerous skies tillhör skivans toppskikt och därmed lämnas lyssnaren tillfredsställd.
Bring Me The Horizon ska inte känna sig säkra, även om de i dagsläget sitter överst på deathcore-tronen. SS är nämligen pigga utmanare och till skillnad från BMTH låtar de sina egna instrument tala istället för att använda sig av ljudeffekter här, där och everywhere.
För undertecknad, som innan bekantskapen med TBC var SS-oskuld, så känns det som en stark skiva och den välförtjänta betygsfyran kommer direkt från (musik)hjärtat. Å andra sidan vet jag att en del SS-fans som varit med från början tycker att bandet varit bättre på tidigare skivor. Äh, för tusan, det finns förstås ett oerhört enkelt sätt att avgöra om du som läser dessa rader gillar TBC eller inte: lyssna och bilda dig en egen uppfattning. Smaken är som baken…
Magnus Bergström
