Stulna kyssar smakar bäst
Anne-Lie Rydé ”Dans på rosor” (Lionheart/Universal)
Ända sedan seklet var ungt har dansbandsmusiken haft ett brett stöd i
folkhemmets hjärtan. Även om genrens status inte varit så hög, så är den glädje
som har spridits runtom i landet på logar och i folkparker inte att förakta. Nu
har emellertid intresset för dansbandsmusik fått en markant nytändning mycket
tack vara fakulteter som ”Dansbandskampen” och den evigt folkkäre Robert
Gustafsson och hans Rolandz.
Stor betydelse för pånyttfödelsen har även Larz-Kristerz haft. Deras
oförglömliga tolkning av Kiss-klassikern ’I Was Made For Lovin’ You’ var
onekligen en utlösande faktor. Möjligen är den här varianten till och med
bättre än originalet. Den är i alla fall något alldeles extra för dem som känner
för att bugga loss lite grand.
Likaledes är Anne-Lie Rydé’s hyllning till dansbandsmusiken briljant och helt
rätt tajmad. Hon fräschar upp ett knippe gamla låtar som förhoppningsvis i
och med detta får ett nytt bestående liv. Hennes distinkta och särpräglade röst
ger en ny dimension till en stilart som är i behov förnyelse.
Att ’Gråt Inga Tårar’ länge ansågs ringmärkt för Thorleifs bekommer inte
Anne-Lie. Hon återskapar melodin och lägger ner hela sin personlighet i
utförandet. Hennes framställning sätter obevekligen sina företrädare på plats
och deras version blir plötsligt både glömd och förlåten.
’I natt, i natt är det du eller jag och vi följer så lätt minsta motståndets
lag’ är den medryckande refrängen i den något frenetiska slagdängan ’Inget
Stoppar Oss Nu’. Här skakar man lätt av sig känslan av att sitta fast med
fötterna i en hink fylld med cement. Dansgolvet tas i besittning med en
stormvinds hastighet. Anne- Lie sjunger med en obetalbar glädje och
uppsluppenhet. Hennes röst är dominant och innehållet förmedlas med
hänförelse och välbehag.
Thore Skogmans odödliga ’Tio Tusen Röda Rosor’ har naturligtvis en
självskriven plats i sådana här sammanhang. Anne-Lie gör rätt för varenda ros
och det står ett antal kavaljerer på tur för att räcka över dem – däribland jag
själv. ’Två Mörka Ögon’ driver upp tempot igen och Anne-Lie gnistrar som en
kronjuvel. Utstrålningen och glimten i ögat är inte att ta miste på.
Jodå, Sven-Erik Magnusson får vara med på ett hörn han också. Skam vore väl
annars. Anne-Lie bjuder upp honom i ’Du Ska Tro På Mig’ och deras röster
smälter samman med ett stänk av Värmländsk prägling. Den andra duetten framförs
något oväntat med Peter LeMarc. Sista dansen är ett faktum och ’Små, Små Ord Av
Kärlek’ tonar stilla ut i den varma sommarnatten.
Att planera semestern till dansbandsveckan i Malung -som (alltid) går av
stapeln vecka 29- känns plötsligt som en inte alltför avlägsen realitet.
40000 besökande kan bara inte kan ha fel. I alla fall inte om Anne-Lie Rydé
kommer dit.
Thomas Claesson
