Örnen har landat
Steve Miller ”Let your hair down” (Roadrunner/Warner)
Uppföljaren till förra årets högt dekorerade album ’Bingo!’ trippar på i samma
anda. Små lättsamma bluesiga melodier struttar fram och ger ett behagligt
skimmer i den upplysta allén. Det känns helt enkelt rogivande, för att inte säga
rent av lugnande att höra Steve Miller’s röst igen.
I bakhuvudet slumrar glädjens stunder från slutet av det glada 70 och början på
80-talet, då många slagfärdiga nummer föll under Steve Miller’s signum. ’Fly
like An Eagle’, ’Jet Airliner’, ’Rock’n Me’ och ’Abracadabra’ är sånger som
fortfarande värmer inombords när och var de än spelas i etern. Melodier som
mycket tack vare sin enkelhet blev klart medryckande. I vissa fall bestod
sångerna även av ordlekar och förvisso fåniga texter, men vi -folket- fick det
vi ville ha. Vi slukade hans ord som en skål med genuint vällagad alfabetssoppa.
Nu har en av nyckelartisterna inom radiorocken funnit sin nisch efter att under
många år varit helt osynlig. På den här skivan presenteras ett urval av
älskvärda covers som blickar tillbaks till bluesrötterna som är begravda djupt
ner i de egna skorna.
Det är lätt att bli lite omtöcknad när rariteter som Jimmy Reeds ’Close
Together’, Willie Dixon’s ’Love The Life I Live’ och Muddy Waters ’Can’t Be
Satisfied’ fogas samman med andra klenoder från en till synes outtömlig källa.
Melodierna tråcklas ihop till ett halsband med sammanlagt 14 pärlor till slut.
Det går inte att hitta ett enda tråkigt ögonblick på den här samlingen. Två andra
tydliga bevis på att inriktningen är fastställd är de traditionella ’When Things
Go Wrong It Hurts Me Too’ och ’Sweet Home Chicago’. De har gjorts av ett otal
artister, men frågan är om inte de här versionerna slår dem alla.
Sammanstrålningen mellan bluesen och Miller’s nätta, artistiska drivkraft är och
förblir en lyckad kombination. Att dessutom kunna göra det med en sådan
inlevelse och så lekande lätt är få förunnat.
Jag hoppas att Steve Miller återfår mer av sin egen skapandekraft till nästa
skiva. Nu har han grävt djupt i andras skattkistor och för den delen lyckats
mycket väl. Nästa steg blir att hitta glorian och lysa upp den tidigare så
lukrativa idébanken. Först då kan han väcka liv i sin gamla status som ”Space
Cowboy” och värma våra hjärtan än en gång.
Thomas Claesson
