Refrängstark pånyttfödelse
Hammerfall ”Infected” (Nuclear Blast/Warner)
Release: 18 maj
Efter ett ganska långt (och segt) intro drar Patient Zero igång i ett högt power metal-tempo… Nej, vänta nu… Den börjar mycket, mycket tungt. Det tar lite drygt fyra minuter innan power metal-tempot (som jag på förhand räknat med att få höra) tar vid som ackompanjemang till det läckra gitarrsolot, för att sedan återgå till tunggunget. Bra start!
Sedan följer ”normala” skivöppningslåten Bang Your Head, och allt är som det brukar vara om det inte vore för det finurliga stopp/start-greppet som används då och då i låten. Att klichévarningslampan lyser vid en textanalys har jag överseende med när det är så lätt att skråla med i refrängen.
One More Time kändes ärligt talat hur seg som helst första gången jag hörde den, men efter tiotalet lyssningar gillar jag den skarpt. Det går helt enkelt inte att bli av med den…
Att utse skivans bästa refräng är ingen lätt uppgift, men The Outlaw tar priset och är så nära schlagermetal som det går att komma utan att passera smaklöshetsgränsen.
Finstämda balladen Send Me A Sign är inte det starkaste bandet fått till i den kategorin, men det går inte att blunda för att Joacim Cans här gör sin bästa sånginsats någonsin.
Kanske är det bandet själva, kanske är det meriterade producenten/låtskrivaren/sångaren James Michael (Mötley Crüe, Sixx A.M., Scorpions, Meat Loaf med flera) som tagit ut svängarna i Hammerfall-soundet en aning. Okej, visst känns flera av ingredienserna igen – refränger som fastnar direkt och en knivskarp ljudbild – men hur som helst gillar jag det jag hör.
Skivans svaga punkt är att låtarna 8, 9 och 10 inte får mig att känna något särskilt alls. Jo förresten, en för stark känsla av upprepning.
Oavsett invändningen ovan så är Hammerfall 2011 lika vitala som någonsin tidigare och betyget 3,5 avrundas uppåt på grund av känslan av pånyttfödelse.
Magnus Bergström
