Radioanpassad hårdrock med både plus och minus
- All Ends ”A Road To Depression” (Nuclear Blast/Warner)
Spotify
Skillnaden från skivdebuten är att den här gången har All Ends ”förlorat” två viktiga ingredienser: sångerskan Emma Gelotte och låtskrivaren Björn Gelotte (In Flames). Däremot är Jesper Strömblad (ex-In Flames) kvar som låtskrivare.
Resultatet av ovanstående? Jo…
A Road To Depression börjar lovande med lätt ”tuggande” gitarrer i Obvious. Men det dröjer inte länge innan den vackra kvinnosången dominerar, i låt efter låt. Inget fel i det egentligen men det blir helt enkelt lite för ”snällt”.
Skivans bästa låtar är i mina öron skönt svängiga I Know Who I Am och den finstämda avslutningen med Road To Depression. Sämst? Dött lopp mellan en trio: standard-balladen I’m A Monster är inget extra trots den ”vassa” texten, Area 1 (Hope And Fear) känns som ett försök till hårdhet som faller ganska platt och ironiskt nog är den melodiösa refrängen det bästa med låten och Wretch är så fylld av förvrängda ljudeffekter att jag får allergiska utslag.
Just ballader finns det ett par för mycket av för min smak. Blir lite för mycket Rix FM över det hela. Men det går samtidigt inte att förneka att en låt som Hear Me Now är riktigt läcker, i synnerhet sångmässigt (nu säger jag emot mig själv men det är som det är).
Enligt vad jag läst mig till i intervjuer så vill bandet vara mer ”main stream” än tidigare och då är det väl så här det ska låta, gissar jag. Återstår att se vad den potentiella lyssnarskaran tycker…
Magnus Bergström
