Tidlöst och något utöver det vanliga
Weeping Willows debutskiva “Broken Promised Land” är en klassiker. Det här är något annat än de gråtande pilarna. Här är det jazzigt värre.
Det här är andra skivan från herrarna i månskenskvintetten med Magnus Carlson i spetsen. Den första självbetitlade skivan var lite spretig. Nu känns det mycket tightare och att de har hittat hem. Efter vad jag förstår har man spelat in live i studion, som man gjorde förr. Elvis Presley var en bakåtsträvare som ville spela in just live i studion. Jag kan förstå att man får mer känsla för låtarna. Det blir mer äkta då. Till skillnad från Elvis har man satt låtarna på första tagningen.
Magnus Carlsons röst är fantastisk som vanligt och det är total närvaro. Det är fina versioner av redan jättebra låtar – han tar dem bara till en ny dimension, och gör dem till sina egna skötebarn. Min personliga favorit är deras tolkning av ” I’m Alive” som finns med på Tommy James & Shondells LP ”Crimson and Clover” (1968).
Jag spår en ljus framtid för mångänget. Om Weeping Willows började som ett coverband så kan det ju funka den här gången också.
Echoes är tidlös och något utöver det vanliga precis som ”Broken Promised Land” (1997).
Mattias Ransfeldt
Lite lyssningslänkar: Lyssning Mer lyssning Ännu mer lyssning