Coheed and Cambria – ett band med stora idéer
- Coheed and Cambria ”Year of the Black Rainbow” (Roadrunner/Warner)
Year of The Black Rainbow heter CaC:s senaste fullängdare, som är den femte i ordningen. Detta band har ett ganska häftigt koncept, alla deras album så här långt är delar/kapitel i en berättelse, skriven av frontmannen Claudio Sanchez, där detta album utspelar sig före händelserna i deras tidigare album. Detta är ganska intressant, jag kommer någon gång sätta mig och lyssna igenom alla album och försöka greppa hela storyn.
Åter till skivan. Musikmässigt är CaC en typ av progressiv pop/rock med inslag av metal för er som inte känner till dem. De är väldigt bra på att blanda dessa olika stilar, det känns skickligt utfört och det är så mycket smartare gjort än all gladpop/rock som finns, men ändå inte så destruktivt och enformig som viss metal kan vara. Många passager och riff är helt magnifika och får mig på ett riktigt nördigt musikhumör. Sångarens röst gör att det hela heller aldrig landar helt i metalgenren, på gott och ont.
Detta album växer helt klart vid varje genomlyssning, det har potential att bli bättre än deras förra skiva, som ibland kunde bli rent fjantig i sina poppiga melodier. Trummisen, ex-Dillinger Escape Plan, har också fått mer utrymme och jag märker att man vid varje genomlyssning hittar något nytt att gotta sig i. Några favoriter på skivan är Guns of Summer, Here We Are Juggernaut, Pearl of The Stars, This Shattered Symphony.
Men det finns ändå en del saker som jag inte riktigt gillar. Sången är oftast bra, men i vissa låtar blir det, precis som på deras förra album, oerhört krystat och töntigt. Många skulle nog inte vilja ha detta band på Metaltown till sommaren just för att de inte anser att det är metal. Made Out Of Nothing är en sådan låt som ibland bara blir lite för mycket.
Detta album får 3½/5 djävulshorn av mig, bandet har bra saker på g, bra riff och minnesvärda melodier finns. Jag hoppas och tror att albumet blir bättre i sin helhet med storyn som finns, det återstår för mig att kolla upp.
Martin Engström
