Väldigt tyskt
- Gamma Ray ”To The Metal” (Ear Music/Playground)
Det är absolut inte första och heller inte sista gången man stoppar in ett nytt album samt direkt känner ”Fan, det här har jag hört förut”. Gamma Ray släpper nu ”To the Metal” som inte erbjuder någon större överraskning. Det är så tyskt det kan bli skulle man kunna säga. Dessutom antar jag att fansen vill ha det på så vis. Men jag kunde inte låta bli att notera en sak som jag läste från bandets egen hemsida, jag citerar: “The new Gamma Ray offering is thoroughbred and classy, fast-paced and deep, and holds a few surprises in store which distinguish the band from the mass of acts who try their hand at similar styles and sounds.”
Nu undrar jag givetvis vad det är som skiljer Gamma Ray från just alla de andra, jag kanske inte har hört samma låtar som de själva?
Det är kompetent och stundtals trevligt. Man blir absolut inte helt besviken, ej heller finns det något som låter dåligt. Samtidigt bör man försöka ta i lite extra någon gång, såsom jag ansåg deras konkurrenter Helloween gjorde med albumet ”Gambling With the Devil”.
Jag hittar ingen klar favorit vilket också är udda, man brukar alltid hitta någon låt som lockar lite extra. Däremot hittar jag ganska snabbt låten ”No Need to Cry” som jag fullkomligt spyr av. Givetvis sätter sig låten på huvudet därtill!
Så om man är ett stort fan utav Gamma Ray har ni fått ännu ett album serverat. För er andra så är det intet nytt. Jag kommer inte rekommendera den här skivan, men samtidigt skadar det inte att plocka den på rea. Men ska Gamma Ray mäta sig med sina konkurrenter bör man stampa på gaspedalen och visa lite kärlek till musiken.
Ricky Löfqvist
