Lever inte upp till sitt bandnamn
- Val And The Bitches ”Val And The Bitches” (National/Bonnier Amigo)
Vid en första anblick känns stockholmsbandet Val & the Bitches kaxigt spännande med ett sound som blandar bullrig 70-talsdoftande punk och progressiva elektroniska inslag. Dock blir det aldrig bättre än just spännande. På den självbetitlade debutplattan saknas det lite på alla delar, melodierna är överlag tråkiga och upprepande. Brasilianska sångerskan Vals insats är aggresiv och engagerad, men blir i längden mest jobbig och gynnas inte heller av de intetsägande låttexterna. Det blixtrar till några få gånger, en välmixad Steve Jones-gitarr eller det psykadeliska introt till Voodoo Doll, men inget som frambringar några större känslovågor.
Jag kan möjligtvis tänka mig att bandet kan mana fram något sorts driv vid en liveshow, men på skivan lyser även det med sin frånvaro.
Nej, tyvärr. Val & the Bitches lever inte upp till sitt häftiga bandnamn. Jag drar igång Sahara Hotnights fantastiska Jennie Bomb istället.
Martin Persson
