Finess- och nyansfattigt
- Fu Manchu ”Signs of infinite power” (Century Media/EMI)
Fu Manchu från Kalifornien tycks ha peakat 1997 med plattan The Action is go. Sen dess har de inte presterat något värt att minnas. Detta gäller tyvärr även nya Signs of Infinite Power som inkluderar ett knippe ganska korta och mycket snabba spår så gott som totalt befriade från bra melodier och utan finess och nyans i nästan alla beståndsdelar. Några undantag hittar jag: andralåten Steel Beast defeated får mig att gå igång med ett skönt riff som till skillnad mot sina motsvarigheter i övriga spår inte bara tröttsamt maler på utan har lite oväntade vändningar. Nu har ju då ett enda riff, hur fantastiskt det än är, aldrig kunna bygga ett helt studioalbum. Det andra undantaget från regeln finns i form av trummisen Scott Reeder som gör en fin insats plattan igenom med ett gediget, blytungt anslag.
Fu Manchu, som startade som ett hardcore punkband alldeles i skiftet 80-90-tal och åren därefter inhämtade en hel del från grungen, hade nog sin storhetstid under det knappa decenniet som följde. Därefter har det gått på rutin. Scott Hill på gitarr och sång är den enda kvarvarande originalmedlemmen och bör väl måhända beundras för att han envetet hänger i ännu.
Mats Johansson
