En höstskiva som växer
- Mark Knopfler ”Get Lucky” (Mercury/Universal)
Liksom Mark Knopfler blickar jag tillbaka när jag lyssnar på ”Get Lucky”. För mig är Dire Straits ett starkt musikminne; dels för att ”Walk of life”-videon ofta visades i 80-tals programmet ”Kryzz”, men också för att när min familj köpte vår första CD-spelare så fick vi med ”Brothers in arms”(1985), vilken är den mest fantastiska skiva gruppen gjorde. Visst kan den anses vara gubbig idag men när den kom var den nästan helst perfekt. Idag går den skivan i bräschen för all musik inom AOR (Adult Oriented Rock) genren. För det är vuxet att lyssna på Mark och Dire Straits. Mark har sedan DS-tiden gjort sex album under eget namn; alla är vackra, välgjorda och filmiska. Nästan som jag drömmer mig bort en stund. Han inger alltid en viss faderlig trygghet.
På ”Get Lucky” blickar Mark Knopfler tillbaka till barndomen i Glasglow och Newcastle och gör det med omsorg. Om jag skall jämföra den här med hans förra ”Kill to get Crimson” (2007) som var lite sirapsseg, så smeker ”Get Lucky” som vinden i ansiktet en vacker höstdag när kastanjer och löv fallit till marken. Det är en höstskiva som kommer att växa mer och mer. När det lackar mot jul skall jag plocka fram den igen och inte stressa runt och jaga julklappar. Jag skall sitta kvar i bilen på parkeringen – som män ofta gör – och bara lyssna på ”Get Lucky” om och om igen…
Mattias Ransfeldt
