Inga stora överraskningar när U.D.O. levererar traditionell metal
Inga stora överraskningar när U.D.O. levererar traditionell metal
Inledande ”The Bogeyman” fortsätter den fina U.D.O.-traditionen med starka öppningslåtar. Därefter tar titelspåret ”Dominator” vid och även i det fallet presterar bandet som förväntat.
Första singeln ”Infected” är en snabb låt med snygg körsång i refrängen och tankarna går till Accept kryddat med det mer moderna U.D.O.-soundet.
Ett annat guldkorn är ”Stillness Of Time” med en ovanligt lång speltid för att vara U.D.O. och inte en sekund känns överflödig.
Melodiösa ”Devil’s Rendezvous” har en refräng som slår det mesta och det går inte att sitta stilla till låtens härliga rytm. Att de lagt en så bra låt i slutet av skivan är förvånande men den passar perfekt efter ”Stillness Of Time” så jag klagar inte. Om låten är ”smörig”? Ja, och det fungerar bra som kontrast till skivans övriga metallåtar. Och vi får än en gång bevis på att Udo Dirkschneiders speciella röst passar bra även till lugna låtar.
Undantaget nyss nämnda ”Devil’s Rendezvous” låter det mesta som förväntat och det är både ett minus (bristen på variation) och ett plus (man vet vad man får).
En ny skiva med U.D.O. betyder metal på traditionellt sätt, så för den som tycker om den stilen är det bara att inhandla ”Dominator” utan att tveka.
Och att skivan ”bara” innehåller tio låtar är enbart positivt för det innebär att eventuella utfyllnadslåtar lyser med sin frånvaro.
Magnus Bergström