Härligt tillbakalutat och lugnt
- Bill Callahan ”Sometimes I Wish We Were An Eagle” (Drag city/Border)
Konungen är död, länge leve konungen ville jag utbrista när det blev klart att Mr. Callahans alter ego Smog lades på hyllan år 2007 och visst kunde man nästan göra så, för levererat har denne Bill alltid gjort. Skivan från 2007 ”Woke On A Whaleheart” var inte dålig alls men den riktiga knorren saknades kanske för att uttrycket om konungen skulle kunna klinga friskt. År 2009 klingar det friskare än på mycket länge. Albumet ”Sometimes I Wish We Were An Eagle” tillhör enligt mig ett av de bästa album som denne man fått ur sig.
Mannen låter så härligt tillbakalutad som om han vore liggandes i en hängmatta berättandes små historier om och ur livet. Man lyssnar gärna, för han är en mycket finurlig textförfattare och med sin lugna nästan talade sång hör man tydligt allt han berättar om även om man många gånger inte förstår vad han menar, men det kvittar för man vävs på något sätt in i hans berättelser och finner ett lugn.
Det är som att bli vaggad sakta till sömns bit för bit men det är samtidigt för intressant för att bli riktigt sövande. Låtar som tar dig med på en resa som känns både mörk och ljus på samma gång genom livets små glömda och gömda oaser. Det känns som om man kommer nära inpå Bill och hans privatliv, men man känner sig alltid välkommen och inbjuden att ta del av denne mans tankar och funderingar.
Från spår ett ”Jim Cain” som ger dig ett lugn från första tonen, förbi lite bittrare fraser som ”Your love is the king of the beast, and when it gets hungry it must kill to eat” från den smått fantastiska låten ”Eid Ma Clack Shaw” vidare in i Callahans fantastiska värld som rymmer det mesta mellan himmel och jord och även bortom himlen. När man så sakteligt vaggats in mot en perfekt sömn i allra sista numret som beskriver en man som lagt sin gudstro på hyllan och funnit frid, ebbar skivan ut. Jag öppnar ögonen, ställer mig upp, sträcker armarna mot skyn och utbrister ”länge leve konungen”.
Tomas Ingemarsson
