Frida har gjort läxan
- Frida Hyvönen ”Silence is Wild” (Playground)
Detta är Hyvönens tredje album, om man räknar med cd:n hon spelade in 2006 med musiken till dansföreställningen ”Pudel”. Det första albumet ”Until death comes” släpptes 2005.
Frida Hyvönen skriver sitt material själv, och hon har en egen pianobaserad stil. Man får en känsla av att det under den blonda frisyren bakom pianot finns en kvinna som går sin egen väg. Och som dessutom gjort pianoläxan ordentligt.
Musiken känns fräsch, nyskapande och befriande fritt från traditionellt vers-refräng-vers-refräng-stick-refrängmalande. Melodierna är vackra. På en del spår är det smäktande njutbart, pampigt och ibland stilla sensuellt och nästan erotiskt känsligt.
När jag börjar lyssna på ny musik är det första jag lägger märke till melodierna, ackordbytena och helhetskänslan av låtarna, jag söker liksom en anda där rösten fungerar som ett kompletterande instrument. Själva texten tar jag inte in förrän oftast efter flera genomlyssningar. Men när jag lyssnar på Frida Hyvönens ”Silence is Wild” blir jag i ett tidigare skede nyfiken på texterna. Hon har valt att sjunga på engelska och det är sensitivt, fantasifullt och möjligen självupplevt. En sångtext behöver inte vara sammansatt som en berättelse eller novell, och det är det inte här heller. Hyvönens texter fungerar mycket bra, de lyfter melodierna ytterligare en nivå, även om jag inte alltid förstår riktigt vad hon menar. Men är det inte så det ska vara, det ska finnas lite magi kvar att upptäcka… En och annan rad är riktigt skön, jag njuter särskilt av t ex ”When I say I love you, you look accordingly sceptical”, eller “I guess you do the dirty know, and I do the dancing…”. Frida Hyvönens röst är känslig och skör, sensuell och vacker.
Frida Hyvönens nya album ”Silence is Wild” berör. Den kryper under skinnet, på ett skönt sätt, och lämnar nog ingen oberörd. Hyvönen kan inte bara hantera ett piano, hon har också en underfundig förmåga att hitta sköna melodier, och sedan komplettera med sin känsliga och vackra sång och sköna texter. Jag gillar mäktigt pianospel kombinerat med bas, trummor och gitarr, just så är ”Silence is Wild”. Här finns också låtar som innehåller stråkar, kör och kastanjetter och det låter riktigt bra. Och jag får en känsla av äkthet, här låter det inte datorkorrigerat i efterhand som så mycket annan ny musik idag.
Jag har spelat albumet flera ggr om dagen den senaste veckan, och jag håller numera Frida Hyvönen nära hjärtat. Jag startar cd-spelaren för femtielfte gången och jag är lycklig…
Svante Carlesjö
